Femuropatellärt smärtsyndrom (Chondromalacia patellae)

Diagnoskod enligt ICD-10: M22.4

Orsak: Oftast okänd. Vid artroskopi kan fyndet vara negativt, eller ses som en mjukhet/uppluckring eller färgförändring i patellas ledbrosk. Sambanden till besvären är dock oklara.

Symtom: Smärtor i främre delen av knäleden, framförallt efter ansträngning som vid nigsittande och gång nerför trappor, men även efter stillasittande. Drabbar främst yngre tonårsflickor.
vadforedrardu-

Status: Emellanåt krepitationer (knakande ljud) i leden vid belastningar. Kompressionssmärta när patella trycks mot lårbenet vid lätt böjt knä (eventuellt under rörelse). Lätt svullnad (s.k. hydrops) kan förekomma ffa efter ansträngning.

Behandling:

  • Information om ofarligheten i tillståndet. Tillståndet kan ibland vara självläkande men det kan handla om månader till år.
  • Tryckvågsbehandling eller stötvågsbehandling.
  • Styrketräning av quadriceps, i första hand med rakt knä, och med inslag av excentrisk rörelseträning. Pat intar då sittställning (men utan stol) med ryggen stödd mot en vägg; 90 grader i höft och knä, initialt under mycket korta stunder. Knäböjning, så småningom med allt tyngre ryggsäck. Blundar och står på ett ben. Knäböjer på ett ben.
  • Glukosamin
  • Vid besvärande smärta eventuellt NSAID vid behov.
  • I resistenta fall kan patienten remitteras till ortoped för bedömning.

Hopparknä (Jumpers knee)

Diagnoskod enligt ICD-10: M76.5

Definition: Inflammation av patellarsenan, oftast precis nedom knäskålen. Ibland förenat med (eller till följd av?) partiell bristning av senan.

Orsak: Överansträngning. Vanlig skada inom idrotter med hopp. Möjligen vanligare hos idrottare med fotledsbesvär.

Symtom: Den klassiska besvärsbilden är smärta precis under knäskålen. I tidigt skede är besvären tydligast efter idrottande/hoppande. Senare finns besvären även under aktivitet och i vila.

Status: Palpationsömhet i senan precis vid patellas nedre kant. Kan omfatta hela senans omfång eller delar av denna. Svullen, förtjockad sena, ev. förhårdnad i senan vid palpation.

Differentialdiagnos: Prepatellär bursit.

Behandling:

  • Tryckvågsbehandling eller stötvågsbehandling och om forskning gällande denna behandlingsform kan du läsa HÄR och HÄR
  • Rehabiliteringsträning där excentrisk (=anspänning under samtidig töjning) styrketräning av lårmuskulaturen ingår (skivstång + knäböj).
  • Inflammationsdämpande mediciner
  • Inflammerad bursa under senan behandlas med kortisoninjektion.
  • Operation kan bli aktuell vid komplicerande (partiell) senruptur.

Löparknä (Iliotibialband syndrom)

Diagnoskod enligt ICD-10: M76.3

Definition: Mekanisk irritation i mjukdelar kring iliotibialbandet vid laterala femurepikondylen på utsidan knät.

Orsak: Överansträngning. Friktion mellan iliotibialbandet och laterala femurepikondylen, oftast under löpning. Predisponerande faktorer: Hjulbenthet (varusställning). Ökad pronation eller benlängdsskillnad. Ökande besvär vid löpning i utförsbacke.

Symtom: Smärta på utsidan av knät vid löpning. Ofta ökande besvär under träningspasset som till sist omöjliggör fortsatt löpning.

Status: Palpationsömhet över laterala femurepikondylen, stramhet på utsidan låret, kort iliotibialband.

Differentialdiagnos: Meniskskada, tendinit i popliteussenan (ovanligt). Intrartikulära orsaker.

Behandling:

  • Tryckvågsbehandling eller stötvågsbehandling
  • Stretchövningar av ett kort iliotibialband (adduktion av ben) är ofta mycket effektivt.
  • Inflammationsdämpande mediciner kan provas.
  • Skor kontrolleras med tanke på pronation och ev. benlängdsskillnad.
  • Kortisoninjektion i slemsäcken under senan är effektivt på kort sikt.
  • Operativ behandling sällan aktuellt. Om fortsatta besvär 3-6 mån behandling eventuell remiss ortoped för operationsbedömning.
  • Alternativ till löpning är försiktig cykelträning och simning.

Osgood schlatter

Diagnoskod enligt ICD-10: M92.5

Allmänt: Osgood Schlatter kallas ofta för slatter i folkmun. Besväret beskrivs oftast som en smärta vid ansträngning som är lokaliserad strax under framsidan av det drabbade knäet.

Orsak: Överbelastningstillstånd i patellas seninfästning i tuberositas tibiae (knölen på framsidan av skenbenet strax under knäet).

Symtom: Smärta distinkt över Tuberositas tibiae. Drabbar framförallt i 10-14 årsåldern (mestadels fysiskt aktiva pojkar). Smärtan känns tydligast under och eventuellt efter ansträngning.

Status: I regel normal knästatus men distinkt öm över tuberositas tibiae, som också kan vara uppdriven/svullen.

Differentialdiagnos: Skelettumör (Ewings sarkom – sällsynt).

Behandling:

  • Tryckvågsbehandling eller stötvågsbehandling. Vi har mycket bra erfarenheter av denna behandlingsform för patienter med dessa besvär.
  • Självläkande, men kan ta flera år.
  • Undvik de värst utlösande faktorerna, men uppmuntra till fortsatt idrottande som inte provocerar smärtor.
  • Inflammationsdämpande medicin gelform.
  • I sällsynta fall förekommer gipsning och även borttagning av lösa fragment vid senfästet.

Knäledsartros (Gonartros)

Diagnoskod enligt ICD-10: M17.0

Definition: Degenerativa ledbroskförändringar. Se avsnittet Artros i detta kapitel.

Orsak: Se avsnittet Artros i detta kapitel.

Symtom: Morgonstelhet (< 30 minuter), belastningssmärta (ff.a. på knäts insida), ev. ledsvullnad i samband med ökad belastning, men även nattlig värk är vanligt, särskilt i sidoläge där de mediala kondylerna stöder mot varandra. I senare skede viagra sans ordonnance deformering av leden med oförmåga till att sträcka ut eller böja knäet maximalt. Breddökning och ”förgrovning” av leden genom benpålagringar och eventuellt ökad hjulbenthet eller kobenthet. Försämrad finmotorik i drabbad led.

Status: Ev. hälta, felställning, ff.a. varusställning (hjulbenthet) initialt (ibland valgus eller kobenthet) svårighet att sträcka eller böja knät maximalt. Ömhet över berörd ledspringa, krepitationer (knakande/krasande känsla). Ett visst glapp vid sidostabilitetsprövning kan kännas. Oftast finns medial artros i begynnelsen.

Differentialdiagnos: Meniskskada, chondromalaci, osteochondrit, osteonekros, coxartros, spondylos.

Behandling:

  • Träning och viktsnedgång är grunden i behandlingen. Viktnedgång vid även måttlig övervikt.
  • Vid lätta till måttliga besvär quadricepsträning (excentriska övningar – d v s att ”hålla emot kroppsdelens egen vikt” under samtidig långsam flektionsrörelse), motionsråd, rekommendation att använda käpp i motsatt hand. Regelbunden träning helt avgörande och då gärna gruppträning.
  • Information att det initialt under några veckor blir ökande värk under träning. Hanteras via paracetamol och/eller NSAID, akupunktur eller TENS.
  • Tryckvågsbehandling eller stötvågsbehandling
  • Glukosamin kan prövas vid lätt till måttlig artros. Eftersom effekten kommer långsamt är glukosamin inte lämpligt för intermittent behandling, avvakta behandlingseffekt efter 2-3 månader.
  • Vid svårare smärtor och svullnad i leden kan intraartikulär steroidinjektion prövas.
  • Vid ökande besvär remiss till ortoped för artroskopi (mest aktuellt om artros hos ung person liksom vid oklar diagnos) eller ställningstagande till operation; osteotomi, hel- eller halvprotes. Knäprotesoperation svårare att genomföra vid extensionsdefekt eller varus-/valgusställning som inte är korrigerbar, varför ortopedbedömning är värdefull innan sådana felställningar uppkommit.

Egenvård: Styrke- och konditionsträning ger smärtlindring och förbättrad funktion i leden. Fysisk aktivitet minst 30 min/dag (promenad, cykling, stavgång, styrketräning med kroppen som motstånd). Viktreduktion vid övervikt!