Diagnoskod enligt ICD-10: M19.9
Definition: Artros (osteoartrit) är den vanligaste ledsjukdomen och kallas ofta lite felaktigt för ledförslitning. Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk och är alltså inte en naturlig del av åldrandet. På längre sikt kan artros leda till degeneration i hela den drabbade leden. Ibland har patienten en smärtsam artros, som dock kan vara svår att se på röntgenbild. Andra människor har artros som syns på röntgenbilder, men har trots det inga smärtor av den. Symptomgivande artros finns hos runt 8-10 % av svenskarna i åldrarna 50-70 år.
Symptom: Ledsmärta vid belastning (framförallt knän), värk i vila (framförallt höft), stelhet, minskat rörelseomfång, rörelsesmärta, felställning, svullnad i led, krepitationer. Minskad muskelstyrka runt leden. Vid höftledsartros hos yngre debuterar denna ofta som en rotationssmärta, f.ra. vid maximal inåtrotation som även kan vara inskränkt i tidigt skede. Besvären utvecklas över en längre tid med stegvis ökande och ofta fluktuerande symtom. Främst drabbas knä, höft, rygg (spondylos), senare fotled och händer (fingerleder och tumbas).
- Ärftlighet förefaller vara den viktigaste faktorn (utgör 30-50% av risken för artrosutveckling)
- Övervikt
- Besvären blir allt vanligare med ökad ålder
- Kvinnor drabbas oftare än män
- Tung belastning ökar risken
- Muskelsvaghet
- Viss idrott på elitnivå (fotboll, handboll, höjdhopp, extremlöpning) ökar risken
- Vissa skador (t.ex. menisk- eller korsbandsskada, intraartikulära frakturer ger tidigare artrosutveckling)
- Vissa inflammatoriska sjukdomar (exempelvis Reumatid Artrit)
- Infektion (snabb artrosutveckling efter fr.a. obehandlad septisk artrit)
Utredning: Diagnosen är oftast klinisk. Sambanden mellan symptom och röntgenfynd är svaga vid lätta/måttliga besvär. Röntgen kan inte utesluta en artrossjukdom, ofta har påverkan av brosket startat upp till 10 år innan man ser röntgenologiska förändringar. Patienten röntgas fr.a. vid misstanke på annan orsak till besvären eller om operation övervägs. Röntgen visar i typfallet minskad ledspringa, ökad skleros, eventuellt cystor i benvävnad och osteofyter. Eventuellt kan artroskopi (knän) bli nödvändigt för att bekräfta misstankarna.
Lab: Rutinproverna är normala vid artros. Ev. tas S-urat , CRP och SR (sänkan ofta runt 30 mm hos friska åldringar!)
Differentialdiagnos: (samtliga börjar mer plötsligt än vid artros)
- Artrit (septisk/aseptisk artrit, gikt, pyrofosfat)
- Fraktur (osteoporosfraktur i skenbenet kan uppstå utan trauma)
- Ligamentskada
- Meniskskada
- Patienter med Ehlers-Danlos syndrom (generell bindvävssjukdom med bl.a. hypermobila leder).
Behandling för att minska smärtan och bibehålla eller återställa funktionen kan uppnås genom:
- Information (artros är en ofarlig och långsamt progredierande process).
- Viktnedgång (minskar risken för artrosutveckling i knän och höfter).
- Motion (i syfte att förbättra ledbroskets kvalitet, samt för att bevara rörlighet och styrka). Instruktion gällande egenträning av styrka och rörlighet (genom kraftigare muskulatur avlastas leden och ger bättre funktion och minskad smärta – lika god effekt som medicinering).
- TENS, vilket har påvisad effekt vid knäledssmärta.
- Vissa hjälpmedel som stötdämpande sula, högre stolar, gånghjälpmedel m.m.
- Ortos runt knäet vid smärta och felställning kan https://www.acheterviagrafr24.com/viagra-mode-emploi/ reducera besvärsbilden och används därför ofta i väntan på operation.
- Rökstopp
- Stötvågsbehandling eller tryckvågsbehandling vilken ibland stoppar eller förändrat förloppet till det bättre för patienterna.
- Medicinering, vilken ges som symptomlindrande, men den stoppar inte fortsatt artrosutveckling.
- Ortopedremiss, vilken kan ibland bli nödvändig.