Diagnoskod enligt ICD-10: M17.0
Definition: Degenerativa ledbroskförändringar. Se avsnittet Artros under rubriken “Generellt”
Orsaker till artros:
- Ärftlighet förefaller vara den viktigaste faktorn (utgör 30-50% av risken för artrosutveckling)
- Övervikt
- Besvären blir allt vanligare med ökad ålder
- Kvinnor drabbas oftare än män
- Tung belastning ökar risken
- Muskelsvaghet
- Viss idrott på elitnivå (fotboll, handboll, höjdhopp, extremlöpning) ökar risken
- Vissa skador (t.ex. menisk- eller korsbandsskada, intraartikulära frakturer ger tidigare artrosutveckling)
- Vissa inflammatoriska sjukdomar (exempelvis Reumatid Artrit)
- Infektion (snabb artrosutveckling efter ffa obehandlad septisk artrit)
Symtom: Morgonstelhet (< 30 minuter), belastningssmärta (ffa på knäts insida), ev. ledsvullnad i samband med ökad belastning, men även nattlig värk är vanligt, särskilt i sidoläge där de mediala kondylerna stöder mot varandra. I senare skede deformering av leden med oförmåga till att sträcka ut eller böja knäet maximalt. Breddökning och “förgrovning” av leden genom benpålagringar och eventuellt ökad hjulbenthet eller kobenthet. Försämrad finmotorik i drabbad led.
Status: Eventuell hälta, felställning, ff.a. varusställning (hjulbenthet) initialt (ibland valgusställning eller kobenthet) svårighet att sträcka eller böja knät maximalt. Ömhet över berörd ledspringa, krepitationer (knakande/krasande känsla). Ett visst glapp vid sidostabilitetsprövning kan kännas. Oftast finns medial artros i begynnelsen.
Differentialdiagnos: Meniskskada, chondromalaci, osteochondrit, osteonekros, coxartros, spondylos.
Behandling:
- Träning och viktsnedgång är grunden i behandlingen. Viktnedgång vid även måttlig övervikt.
- Vid lätta till måttliga besvär quadricepsträning (excentriska övningar – d v s att “hålla emot kroppsdelens egen vikt” under samtidig långsam flektionsrörelse), motionsråd, rekommendation att använda käpp i motsatt hand. Regelbunden träning helt avgörande och då gärna gruppträning.
- Information att det initialt under några veckor blir ökande värk under träning. Hanteras via paracetamol och/eller inflammationsdämpande mediciner, akupunktur eller TENS.
- Tryckvågsbehandling eller stötvågsbehandling
- Glukosamin kan prövas vid lätt till måttlig artros. Eftersom effekten kommer långsamt är glukosamin inte lämpligt för intermittent behandling, avvakta behandlingseffekt efter 2-3 månader.
- Vid svårare smärtor och svullnad i leden kan intraartikulär steroidinjektion prövas.
- Vid ökande besvär remiss till ortoped för artroskopi (mest aktuellt om artros hos ung person liksom vid oklar diagnos) eller ställningstagande till operation; osteotomi, hel- eller halvprotes. Knäprotesoperation svårare att genomföra vid extensionsdefekt eller varus-/valgusställning som inte är korrigerbar, varför ortopedbedömning är värdefull innan sådana felställningar uppkommit.
Egenvård: Styrke- och konditionsträning ger smärtlindring och förbättrad funktion i leden. Fysisk aktivitet minst 30 min/dag (promenad, cykling, stavgång, styrketräning med kroppen som motstånd). Viktreduktion vid övervikt!